Sigrid låg i sängen. Hjärtat dunkade. Hon blev het i ansiktet och svettig i händerna. Var det så det var? Hon var själva skammen? Den som alla talade om? Skammen! >brbr

Sigrid kröp till sängs igen, men somna om kunde hon inte. Hon blev liggande klarvaken och tänkte på Gustaf. Att han sprungit hela vägen från byn, mitt i natten, för att se henne och fråga om detta. Och att han till och med grät när hon svarade ja. Nog fanns tycket hos honom, det förstod h[...]